Nu kommer vi till ett ämne som vi har tagit upp tidigare. Barn!
Jag är snart 31 år gammal.

Jag levde tidigare i en relation i fem år där han ville han barn. Biologiska barn, vad ville jag då? Ville jag har barn. Jag har hela tiden sagt. Om jag ska ha barn så ville jag göra det genom en surrogat mamma eventuellt adoptera. Men om jag ska vara ärlig, nej barn lockar inte mig alls. Alltid fått höra, ”Men vänta tills du är äldre, du kommer vilja ha barn”, kanske var det en anledningen till varför det tog slut att han ville ha biologiska barn och jag ville inte ha biologiska barn alls.

Men om jag ska helt ärligt nu. Jag har börjat märka att mitt Instagram flöde, inkl Facebook flöde börja svämma över med att folk är gravida eller att dem har barn. Det är inte så att jag inte gillar barn, det lockas inte mig alls. När jag träffade Tobias och vi beslöt oss att bli ihop så sa jag efter en vecka i ett förhållande. ”Om du vill leva med mig så ska du veta att, om du vill ha barn så kanske du har fel person att vara tillsammans med för jag vill inte ha barn eller om jag vill ha barn så vill jag inte ha biologiska barn”. Hans svar som jag fick var ”okej, men jag vet inte om jag heller vill ha barn längre” hela sommaren så tjatade jag sönder hans öron om detta men varje gång fick jag svar ”Men det är lugnt, det ända jag vill är att vara med dig Mikaela” varje gång jag får det svaret så inser jag. Jag har hittat rätt man!!

Nu har det gått ett tag, vi är ute på äventyr. Verkligen allt möjligt, vi upplever vårt liv maximalt med massa märkligt och tokiga saker och vi lockas verkligen av det livet. Varje gång vi går och lägger oss efter en sådan dag så säger vi ”tänk om vi hade barn nu, då skulle vi aldrig få gör det”. Vi är så lyckliga utan barn, vi är så lyckliga att vi inte behöver anpassa oss med barn. Vi tänker framåt om vårt förhållande. Men jag vill också påpeka. Vi har inte emot barn,vi har bara valt att barn är inte det viktigaste för oss, utan att vara bunden till någon annan. Därför har beslutet, att i framtiden när vi har RÅD ska vi köpa en fet lägenhet på Östermalm där vi kan leva tills vi blir gamla!

Folk klagar över ”Du förstår inte hur trött man är när man inte har barn”. Men dem glömmer en sak, det finns något som heter sömnsvårigheter och epilepsi. Vet ni ens hur det är att leva med det? Jag lever med det. Ibland kan jag inte sova på tre dygn, hur mycket jag försöker. Men jag kan verkligen inte sova, jag får bara ingen sömn. En gång gick det till och med en vecka. Tror ni att det är bra för ens epilepsi? Vet ni hur stor chans det är att krampa ihop det? Nej ni vet inte det för ni lever inte med epilepsi. Det är livs farligt. Det mycket som kan påverka kroppen om jag inte får sova på ex antal dygn.

Jag vill också säga. Ställer jag er någonsin frågan, ”varför har ni tagit beslutet att skaffa barn?”. Vad gör er rätten att fråga ”varför vill ni inte skaffa barn” tänk på det innan ni frågar någon. Kanske kan det var känsligt! Jag är nu himla lycklig över att jag kan leva ett liv utan barn, med en kille som känner desamma. Vi kan åka på spontan resor utan att tänka på någon annan. Vad som händer när vi blir gamla är en annan fråga. Men nu är detta vårt beslut och sluta ifrågasätta det!! Vi är svin lyckliga med att bara vara med varandra, ta sovmorgon, åka på resor. Gör vad vi vill m.m. (men vi har inte emot barn, viktigt att komma ihåg det. Vi är lyckliga för andra)

Annonser
Mikaela Sundström

Mikaela Sundström

Mikaela är 31 år och bor i Stockholm. På Hataepilepsi.se bloggar hon om sitt liv med fokus på hur det är att leva med epilepsi.